Kunskap är frihet
På senaste tiden har jag insett hur pass lite folk verkligen kan om diabetes. Man vet inte skillnaden mellan typ 1 och typ 2, och man vet inte vad det innebär att ha högt blodsocker respektive lågt. Men det är väl inte så konstigt med tanke på hur lite sjukdomen har varit uppmärksammad! Folk vet om att diabetes är en folksjukdom men kunskaperna slutar där. Oftast..
Varför är det så? Jag tror att det huvudsakliga skälet handlar om att diabetes inte syns på ytan då vi ser ut som alla andra och smälter in. Men inom oss sker en ständig kamp för en jämn sockernivå - där vi pendlar mellan högt och lågt. Någon annan ser inte på mig om jag är hög, då jag känner mig uttorkad, trött och matt. På samma sätt ser inte någon när jag är låg (om det inte har gått för långt), då jag kallsvettas och får starka hungerskänslor. Det folk inte heller vet är att såhär ser varje dag ut. Man är en glad diabetiker om man går en hel dag utan något högre värde eller något lägre... Det händer liksom inte ofta.
Därför är jag otroligt glad över att sjukdomen har uppmärksammats i media på senaste tiden av t.ex Peter Jidhe. Det gör att diabetes får en röst som den inte haft tidigare. Det gör således att förståelsen ökar vilket innebär att villkoren och förutsättningarna för diabetiker i samhället kan förbättras. Förhoppningsvis leder det till en mer jämlik diabetesvård i Sverige, där var och en har rätt till de diabeteshjälpmedel som de önskar för att leva ett tryggare och friare liv.
Så tack Peter Jidhe och alla andra som vill skapa en bättre värld för diabetiker!
